Aningen bitter när man skriver ett långt inlägg så startar datorn om.. :(

Men in kom vi till förlossningen. Då jag var magsjuk dagen innan blev vi hänvisade till ett särskilt rum på förlossningen för infektioner. Jag fick inte lämnar rummet då jag var där. Ganska snart fick jag även ett dropp, då jag inte fått behålla någon mat på i stort sett två dagar.

Tog skyndsamt emot lustgas när jag kom fram. Var osäker på om den fungerade men det blev jag varse om när min man fick för sig att han skulle testa så jag fick ta några värkar utan. Vid första undersökningen var jag 5 cm öppen. Då bestämde jag mig för att även ta EDA. Sagt och gjort jag fick den och jag kunde äntligen vila lite. Alla värkar under dagen hade jag fått ta sittades men nu kunde jag ligga ner lite. Tyvärr var EDAn lite för bra och tog bort styrkan och intensiteten i värkarna. Så på några timmar så hände ingenting utan jag fick senare värkstimulerande dropp. De ville dock använda det försiktigt då jag tidigare är snittad. Men den fungerade bra och snart så var jag helt öppen och det var dags för krystet.

Då togs droppet bort och med den så försvann även värkarna tyvärr. De var färre och jag kände de knappt vilket jag upplevde gjorde hela krystandet svårarbetat. Droppets sättes sedan in igen som en sista utväg då det drog ut på tiden. I slutet när lillebrors huvud nästan var ute och kroppen borde kommit så fastnade han. En kvinna fick hänga på min mage och en drog i lillebror huvud med händerna. Ut kom han tillslut efter två timmar, totalt 20 timmar efter den första riktiga värken på morgonen. Dagen efter bf, påskafton, tittade han ut 54 cm och 4,2 kg. Aningen större än storasyster :)

Efter han han kommit så hör jag att de inte vet vart blodet kommer ifrån. In i rummet kommer det en massa folk som börjar leta och fixa å dona med mig. Visade sig att lillebror kom ut med händerna i kors för bröstet, därför han fastnade  och därmed så rev han upp mig inifrån. De sydde i en hel evighet känns det som och jag förlorade en hel del blod.

Trött men lycklig fick jag min lille son på bröstet.

BB tid blev det ingen denna gång. Då jag varit magsjuk så fick jag inte komma upp till bb utan blev kvar i mitt förlossningsrum en dag.

Nu har jag gjort både ett kejsarsnitt och en vaginal förlossning och jag försöker väga vilket jag skulle föredra att göra om jag skulle bli gravid igen. (men vi är nöjda med våra två ungar :) )

Snittet var smidigt så att man viste när det skulle ske, ingen ansträngning krävdes från min sida. Problemet var efteråt då magmusklerna faktiskt var kapade och man inte kunde lyfta något. Första barnet gick bra men om jag skulle gjort det med andra då man haft ett äldre syskon att ta hänsyn till. Det skulle vara problematiskt.

Vaginala förlossningen, ja jag trodde inte jag skulle vara så slut i kroppen som jag var efteråt .Vet inte om det berodde på magsjukan, den 20 timmar långa förlossningen eller blodförlusten men i flera dagar orkade jag knappt stå, kände mig tungandad. Och självklart så fick jag sitta på en sittring i en vecka.. Förlossningen i sig var nog mindre jobbig än jag förväntat mig. Om man bortser från krystdelen och när han faktiskt kom ut. Den smärtan går liksom inte att förklara. Så om jag fick göra det igen så skulle jag nog föredra en vaginal till.

Men nu försöker vi njuta hela familjen. Kräver sin omställning för alla parter att vi nu är fyra. :)